quinnansomblevengris

Igår ringde dem efter operationen.
Den hade gått bra ! De hade fått bort jättemycket av
broskmassan som låg och klämde.
Men hon låg med morfindropp och kateter nu.
De skulle ringa idag när hon vaknat, och de hade kollat lite
hur hon mår.
Fortfarande är allt ovisst.
De menar på att hon lika gärna kan vakna upp och vara förlamad helt.
Eftersom de varit vid ryggmärgen och manipulerat.
Men de trodde att chanserna för att hon skulle bli återställd var goda.
Så det är det samtalet jag väntar på nu.
Att de ska ringa och säga att hon vaknat.
Usch, denna väntan.

Igår var Stig och körde gokart med sitt jobb, i Vetlanda.
Så då passade jag på och titta in hos Stålmannen med familj.
Men jag som hade bara sovit 3 timmar den dagen/morgonen/natten var inte så pigg.
Kämpade mer att hålla ögonen öppna!
Och hade som vanligt inte ätit något..
Verkligen skit smart av mig som diabetiker.
Men vi stannade till på Donken.
Men men, vi åker hem till Eksjö igen.
Kliver ur bilen och ja, märker att väskjäveln har jag ju
glömt på Mcdonkan i Vetlanda !
Panik, plånbok, pengar, insulin ! Allt!
Försöker ringa donken men de svarar ju inte.
Ringer Stålmannen, och han kunde åka ner dit och hämta den !
Himlans bra ! Och allt var kvar i väskan ! Usch den paniken är inte alls så underhållande.
Men men, den kvällen slutade iaf med att vi drack några öl på hotellet i Eksjö, och alla
sov över hos oss.
Jag kanske råkade tatuera Stigs skiftledare, men det är en annan historia.

Nu vill jag att telefonen ska ringa, snarast ! Nu ! Ring !