Spyr i örat

Igår kom militärgrannen ner som ett skamset litet barn och bad om ursäkt.
Han sa att han inte kunde göra så mycket åt att han har dålig musiksmak,
men att han inte visste om att han spelade så högt.

Jag kontrade då med att det är mest den "jävla basen" som är värst.
Och att det varit "lite väl mycket ABBA på sistone"
Och att vi inte "direkt ville döda honom"..
ABBA i vårt vardagsrum

Nu i efterhand kan jag tycka att jag hade lite väl hård ton mot pojken.
Men jag vill inte verka oskyldig heller, jag HAR ju stört mig något så fruktansvärt.

Nu var ju min förhoppning att han skulle fattat piken om att ABBA inte uppskattas.
Men just i detta nu spelas det "What´s the name off the game"


Huset vi bor i måste vara extremt lyhört.
Det var som för någon vecka sen.

Sopbilen kom.
En ung kille som kör. Klockan är 7 på morgonen.
Han parkerar precis så han har hytten vid vårt sovrumsfönster.
Han hoppar ut.
Han lyssnar på Volbeat.
På bottvolym. Jag höll på att skita på mig.
Stig, lagom nyvaken, och trevlig försöker slita på sig kläder.
Ja, för att gå ut och "slå honom".
Men han hittade inget.
Han sliter upp dörren i bara kalsongerna och ber den unga lastbilschaffören,
vänligt men bestämt (!) att stänga av den *piip**piiiip*musiken.
Den unga killen springer bokstavligen ut till bilen och slår av musiken.

Till råga på allt var det DENNA låt. Inte direkt det uppvaknandet man vill ha. En kille som spyr i sovrummet.


Känns bra att någon fortfarande har respekt för en.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0